Den psykiatriska vårdens och rehabiliteringens organisering och framtidsutsikter i dagens Finland

Abstract

Finlands psykiatriska vårdverksamhet liksom mentalvårdsarbete i allmänhet kännetecknades fram till början av 1960-talet av sjukhusbundenhet och föga utvecklat sinne för öppenvård. Orsaken liar man väsentligast tyckt sig se i den 1952 givna och snabbt föråldrade sinnessjuklagen. Å andra sidan måste dock klart konstateras att hela skulden inte kan läggas på lagen. De i förhållande till öppen vård verkligt positiva attityderna lät nämligen vänta på sig länge även sedan neuroleptika införts och t. o. m. bland experter. Inom mentalsjukhusen, bland personalen, har det förekommit mycken tvekan, som varit ägnad att fördröja djärvare planer och realisationer av öppen vård. Situationen är dock helt förändrad i detta avseende i dagens läge och vårt årtionde kommer säkert att vara årtiondet för utvecklande av psykiatrisk öppen vård.