Abstract
Ovan har jag försökt skissera upp den slutna vårdinstitutionen med patientens självkänsla som utgångspunkt. Vi utgår från tanken att sjukhusavdelningen skall vara en stödpunkt för de patienter som är svårast skadade i sin narcissism och konstaterar att avdelningen som helhet utgör ett tidigt self-objekt för patienten och att denne utvecklar en narcissistisk överföring till avdelningen. Denna överföring intar en viktig betydelse som regulator av patientens självkänsla. Avdelningen har att övervinna vissa typiska motöverföringsproblem som, då de klarlagts, ökar möjligheterna att i terapin definitivare utnyttja patientens förhållande till avdelningen. På detta sätt kan man skapa tekniska möjligheter att på ett mer djupgående sätt klargöra problematiken kring självkänslan och ha en fördelaktig förändring i patientens psykiska strukturer som målsättning. En speciell betydelse för dessa strävanden har vårdinstitutionens atmosfär och en realistisk entusiasm.