Makten över monumenten – arkitekter och antikvarier i yrkespraktik

Click to increase image sizeClick to decrease image size

Notes

1. 1849 fick ÖIÄ ansvaret för de publika byggnaderna i landsorten och följande år lades också magasinsförvaltningen under ÖIÄ. 1851 sammanslogs anslagen för landsortsbyggnaderna och magasinsbyggnaderna. Riksarkivet, ÖIÄ, EIa:22, Kungl brev 1849-03-06 och EIa:23, Kungl brev 1850-10-19. Gripsholm stod till kungahusets diposition som lustslott, och ingick inte bland de byggnader som Överintendentsämbetet förvaltade.

2. Tore Frängsmyr, Svensk idéhistoria, Stockholm, 2002, s. 24 ff och s. 33 ff.

3. Om underhåll, reparation och restauration af medeltidens byggnader, Tidskrift för praktisk byggnadskonst och mekanik, 1853, vol. 6 och 7, s. 74-80, 106-110.

4. Ang. Scholanders restaureringsinsatser, se Bo Grandien, Drömmen om renässansen, Stockholm, 1979, s. 315 ff.

5. Mia Geijer, Ett nationellt kulturarv, Stockholm, 2004, s. 46; Anna Östnäs, Arkitekterna och deras yrkesutveckling i Sverige, Göteborg, 1984, s. 111 ff.

6. Ferdinand Boberg, Till akademien för de fria Konsterna!, Stockholm, 1900; Kongl. akademien för de fria konsterna, Underdånig skrifvelse i restaureringsfrågan, Stockholm, 1902.

7. Edvard Alkman, > > Anekdot eller konst < <, Svensk Tidskrift, 1894.

8. Verner von Heidenstam, ≫Modern barbarism≪, Dagens Nyheter, 21 Juni 1893; von Heidenstam, ≫Gripsholm som fornminne≪, Dagens Nyheter, 23 December 1893; von Heidenstam, Om svenskarnes lynne, Stockholm, 1897.

9. Se exempelvis von Heidenstam, > > Modern barbarism < <, > > Gripsholm som fornminne < <, Om svenskarnes lynne; Axel Lindgren, Konsten och samhället, Stockholm, 1913 samt Gustav Lindgren, > > Om arkitekturens väsen och framtidsutsikter < <, Teknisk tidskrift, 1890; 1892, vol. 5 och 6-7: s. 159–162, 203–208.

10. Geijer, Ett nationellt kulturarv, s. 46.

11. Geijer, Ett nationellt kulturarv, s. 71 ff.

12. Geijer, Ett nationellt kulturarv, s. 72 f.

13. Se bl.a. Richard Pettersson, Fädernesland och framtidsland, Umeå, 2001, s. 64.

14. Victor Edman, En svensk restaureringstradition, Stockholm, 1999; Geijer, Ett nationellt kulturarv; Pettersson, Fädernesland och framtidsland; Ola Wetterberg, Monument & miljö, Göteborg, 1992. Se även ≫Temanummer om Sigurd Curman≪, Kulturmiljövård, 1991:4.

15. Håkan Gunneriusson, Det historiska fältet, Uppsala, 2002; Birgitta Odén, Lauritz Weibull och forskarsamhället, Lund, 1975; Rolf Thorstendahl, Källkritik och vetenskapssyn i svensk historisk forskning 1820–1920, Uppsala, 1964.

16. Edman, En svensk restaureringstradition.

17. Erik Hahr signerade år 1892 draperimålningarna i furstinnan Marias sängkammare på Gripsholms slott.

18. Riksarkivet, Kung. byggandsstyrelsen, I-byrån, F1A:1343, B Waldén till Konungen 1959-07-29, landshövdingen i Örebro län till Konungen 1959-07-29. Antikvarisk topografiska arkivet, BMM, Örebro, slottet, KBS till Konungen 1960-03-15 och D Dahl, reservation 1960-02-09.

19. Vid Gripsholm, som hade status av kungligt lustslott, utsågs Fredrik Lilljekvist till slottsarkitekt redan 1895.

20. Slottsarkitektkontoret vid Stockholms slott, H Ahlberg 1971-10-21.

21. Ove Hidemark, ≫Skoklosters slott – en restaurering≪, Arkitektur, vol. 4, nr. 4, 1972, s. 24; Ove Hidemark, och Elisabet Stavenow-Hidemark, Eko av historien, Stockholm, 1995.

22. Idag upphandlas slottsarkitekttjänster enligt Lagen om offentlig upphandling (SFS 1992: 1528).