Gula Floden – Kontroll Och Utnyttjande

Abstract

Huang He, Gula Floden, har tillsammans med bl.a. Nilen, Eufrat & Tigris och Indus varit ryggraden i några av vara tidigaste avancerade kulturer. I dessas floddalar utvecklades ett samspel mellan kontroll och tillgodogörande av vatten å ena sidan och kulturers blomstring å den andra sidan. Exakt hur detta samspel sett ut vet man inte. Uppfattningarna går nämligen starkt isär på en väsentlig punkt. Enligt en tolkning är det den centrala maktapparaten som spelat den avgörande rollen för bevattningssystemens uppbyggnad och kulturernas blomstring. Enligt en annan tolkning är det snarare så att den centrala maktapparaten på olika sätt dragit fördel av utvecklingen av bevattningssystemet och den därav resulterade ökade jordbruksproduktionen. (Det är inte plats i denna artikel att diskutera de olika tolkningarna av den roll som den centrala maktapparaten kontra lokala grupper spelat i utvecklingen av bevattningssystem och samhällsuppbyggnaden. Några grundläggande arbeten i denna diskussion är Wittfogel (1957), Leach (1959), Ulmen (1978), Downing & Gibson (1974). Se också en förkortad version av Wittfogels arbete I Wittfogel (1956)).