![Sample our Humanities journals, sign in here to start your FREE access for 14 days]({"type":"image" , "src" : "/sda/5939/TOC-Subject-Sample-2021-Humanities.jpg"})
ABSTRACT
Historians and social scientists generally understand nationalism to be the defining feature of fascism. Kunkeler's study challenges that assumption with his examination of Swedish fascist movements through the notion of self-identification. Using fascist periodicals, he traces the development of Swedish fascists' identification with the movement—in relation to matters of race, nation and the signifiers of ‘fascism’ and ‘National Socialism’—from the early 1920s, when an overt attachment to Mussolini's project was evident, through a National Socialist phase showing cautious commitment to Nazi Germany, and ending with a final phase of strategic anonymity. In the face of criticism that fascism was an alien import, Swedish fascists adapted their public profile to accommodate such national sensitivities, developing a racialist ideology that was not confined by national borders and was believed to be more in tune with Swedish political culture at the time. When public opinion turned decisively against ‘international fascism’ in the mid-1930s, they were forced to discard the name and image of ‘fascism’ altogether and enter a final phase of public anonymity that, in any case, involved no significant ideological metamorphosis.
Notes
1 For the case of the Dutch Nationaal-Socialistische Beweging (National Socialist Movement) in relation to Nazi Germany, see Dietrich Orlow, The Lure of Fascism in Western Europe: German Nazis, Dutch and French Fascists, 1933–1939 (Basingstoke and New York: Palgrave Macmillan 2009), 57–9; and Robin te Slaa and Edwin Klijn, De NSB: ontstaan en opkomst van de Nationaal Socialistische Beweging, 1931–1935 (Amsterdam: Boom 2009), 257–64.
2 Klas Åmark, Att bo granne med ondskan: Sveriges förhållande till nazismen, Nazityskland och Förintelsen (Stockholm: Bonniers 2011), 304.
3 ‘Alla hatade varandra. Ett studium av den svenska nazismen är ett studium av inkrökt hatiskhet . . . och verbal råhet på lägsta nivå.’: Hans Dahlberg, I Sverige under 2:a Världskriget, 3rd edn (Stockholm: Bonniers 1984), 201. Sven Olov Lindholm himself took offence at this description, and actually wrote a letter to Dahlberg to chastise him for what he considered an unfair characterization: letter from Lindholm to Ingemar Carlsson, Rönninge, 24 May 1985: Swedish National Archives, Marieberg, Stockholm, Sven Olov Lindholm Collection, vol. 5. Unless otherwise stated, translations from the Swedish are by the author.
4 A convenient table of Swedish fascist movements has been provided in Bernt Hagtvet, ‘On the fringe: Swedish fascism 1920–1945’, in Stein Ungelvik Larsen, Bernt Hagtvet and Jan Petter Myklebust (eds), Who Were the Fascists? Social Roots of European Fascism (Bergen: Universitetsförlaget 1980), 715–42 (724–5). The multiple splits and fusions in Swedish fascism were so confusing that the NSAP published a short propagandistic history with a diagram of fascist organizations in Sweden in 1934: Sven Olov Lindholm, Kort historik till belysning av läget inom den Svenska Nationalsocialismen (Gothenburg 1934).
5 See, for example, Holger Carlsson, Nazismen i Sverige: ett varningsord (Stockholm: Trots allt! 1942); Armas Sastamoinen, Hitlers svenska förtrupper (Stockholm: Federativs 1947); Eric Wärenstam, Fascismen och nazismen i Sverige 1920–1940: studier i den svenska nationalsocialismens, fascismens och antisemitismens organisationer, ideologier och propaganda under mellankrigsåren (Stockholm: Almqvist & Wiksell 1970), 39.
6 Lena Berggren, ‘Swedish fascism: why bother?’, Journal of Contemporary History, vol. 37, no. 3, 2002, 395–417. For the same argument in Swedish, see Lena Berggren, ‘Den svenska mellankrigsfascismen—ett ointressant marginalfenomen eller ett viktigt forskningsobjekt?’, Historisk Tidskrift, vol. 122, no. 3, 2002, 427–44.
7 Quoted in Stanley G. Payne, A History of Fascism, 1914–1945 (Madison: University of Wisconsin Press 1995), 463.
8 António Costa Pinto and Aristotle Kallis, ‘Introduction’, in António Costa Pinto and Aristotle Kallis (eds), Rethinking Fascism and Dictatorship in Europe (Basingstoke: Palgrave Macmillan 2014), 1–10 (1–5).
9 Henrik Arnstad, ‘Fascismens föränderlighet 1919–2014: de svartbruna rörelserna i ett kontextuellt perspektiv’, Historisk Tidskrift, vol. 134, no. 2, 2014, 259–66 (260–1).
10 See, for instance, Lena Berggren, ‘Intellectual fascism: Per Engdahl and the formation of “New-Swedish Socialism”’, Fascism: Journal of Comparative Fascism Studies, vol. 3, no. 2, 2014, 69–92 (72).
11 Wärenstam, Fascismen och Nazismen i Sverige 1920–1940, 27–30.
12 ‘Fascismen är i sitt ursprung, sin utveckling, sina teser och sina resultat ett specifikt italienskt fenomen.’: ‘Mussolinis stora författningsreform: Ett föredöme för andra länder’, Nationen, no. 10, 1925, 4.
13 ‘Fram för den nationella fascismen’, Nationen, no. 23, June 1926, 2.
14 The difficulty of organizing fascism internationally became evident at the 1934 Fascist International Congress organized by the Comitati d’Azione per l’Universalità di Roma (CAUR). One Swedish group, the Sveriges Nationella Ungdomsförbund (Swedish National Union of Youth), attended. See Michael Arthur Ledeen, Universal Fascism: The Theory and Practice of the Fascist International, 1928–1936 (New York: Howard Fertig 1972), 115–21.
15 ‘Detta förändrar dock ingalunda det faktum, att han är en genialisk, oförliknelig jätte, som äger den sällsynta gåvan att beröva millioner deras egen personliga vilja och inge dem en högre, ideellare.’: Franz Haiser, ‘Vad är fascism?’, Spöknippet, no. 4, 1928, 4.
16 Heléne Lööw, Hakkorset och Wasakärven: en studie av nationalsocialismen i Sverige 1924–1950 (Gothenburg: Historiska institutionen 1990), 81–3.
17 Stein Ungelvik Larsen, ‘Conservatives and fascists in the Nordic countries: Norway, Sweden, Denmark and Finland, 1918-45’, in Martin Blinkhorn (ed.), Fascists and Conservatives: The Radical Right and the Establishment in Twentieth-Century Europe (London: Unwin Hyman 1990), 240–63 (243).
18 Wärenstam, Fascismen och Nazismen i Sverige 1920–1940, 49–51.
19 ‘. . . tag exempel av Tysklands frihetskamp och förena Er i Sveriges frihetskamp i Nationalsocialismen.’: ‘Nationalsocialistisk front i Tyskland’, Nationalsocialisten, no. 4, May 1930, 3.
20 ‘Mot all förmodan, säger Spengler i inledningen till detta verk, har den europeiska självbesinningen börjat vakna. Den vaknade i Italien först—renässansens klassiska hemland. Tyskland följde efter. Skall den också vakna i det övriga Europa?’: ‘Tyskland och den europeiska tanken’, Riksposten, no. 11, August 1934, 1.
21 For example, Carlsson, Nazismen i Sverige, 13, 35, 39–40, 71.
22 ‘Med oss—till seger!’, Spöknippet, no. 22, June 1927, 1.
23 As late as 1948 the Swedish police raided the headquarters of one of the largest fascist parties, the Svensk Socialistisk Samling (SSS, Swedish Socialist Union), successor to the NSAP, to investigate whether financial support had been received from Nazi Germany. Heléne Lööw, Nazismen i Sverige, 1924–1979: pionjärerna, partierna, propagandan (Stockholm: Ordfront 2004), 41.
24 Letter from Lindholm to Heléne Lööw, Rönninge, 12 September 1987: Swedish National Archives, Marieberg, Stockholm, Sven Olov Lindholm Collection, vol. 5.
25 ‘De flesta av tidningarnas läsare anser den svenska fascismen arbeta after samma riktlinjer, som den italienska, vilket man dagligen kan höra.’: ‘Fria ord’, Spöknippet, no. 4, November 1926, 4.
26 ‘Ni fascister, som så manligt och kraftigt kämpa för svenskhet, ni visa utåt en skylt med ett utländskt klingande namn, som många goda svenska män och kvinnor knappast ens kunna uttala.’: Håkan Svensk, ‘Vårt namn’, Spöknippet, no. 14, April 1928, 1.
27 Gisle, ‘Är nationalsocialismen en osvensk rörelse?’, Den Svenske Nationalsocialisten, no. 7, April 1933, 2.
28 ‘Då så skett och rörelsen i sin helhet lämpat sina idéer efter rent svenska förhållanden utan någon som helst tysk efterapning, sådan förekommer sorgligt nog fortfarande på sina håll . . .’: ‘Svensk nationalsocialism’, Riksposten, no. 11, August 1934, 3.
29 ‘Det var knappast mer än vad man väntade sig, ty med de förhållandena som råda i Danmark och med det vansinniga sätt varpå Lembeke kopierade den tyska rörelsen kunde följden icke bli någon annan.’: ‘D.N.A.P. upplöst’, Riksposten, no. 15, September 1934, 3.
30 Jan Melin, Alf W. Johansson and Susanna Hedenborg, Sveriges historia, koncentrerad uppslagsbok: fakta, årtal, kartor, tabeller (Stockholm: Rabén Prisma (Tiden Athena) 1997), 230.
31 ‘Att besvara frågan vad fascism i allmänhet är, är ej gott emedan fascismen är så individuell eller rättare sagt nationell, att varje land erbjuder sin särskilda typ av fascism, den typ som kan anses vara den lämpligaste för landet i fråga.’: G. S., ‘Sann och falsk fascism’, Spöknippet, no. 1, October 1926, 4.
32 See the history of the Dutch National Socialist Movement, Cornelis van Geelkerken (ed.), Voor volk en vaderland tiens jaren strijd der Nationaal Socialistische Beweging 1931–14 December 1941, 2nd edn (Utrecht: Nenasu 1943), 13–15; also José Streel, ‘Fascism’s century’, in Roger Griffin (ed.), Fascism (Oxford: Oxford University Press 1995), 206–7.
33 ‘Det är sant att nationalsocialismen haft sitt ursprung på tysk botten, men just genom sin grundidé kan den bli till välsignelse för alla nordiskt betingade folk.’: Pär Dahlberg, ‘Svensk och tysk nationalsocialism’, Den Svenske Nationalsocialisten, no. 5, March 1933, 6.
34 Though many hostile critics remained utterly unconvinced, as the mainstream press often remained hell-bent on portraying Swedish fascists as fifth columnists for the Germans. See, for instance, Sastamoinen, Hitlers Svenska Förtrupper, 36.
35 ‘Visserligen är huvudegenskapen i fascismen den starka nationella prägel, som densamma erhållit i varje land, där den vunnit insteg . . .’: Svensk, ‘Vårt namn’.
36 ‘Den svenske fascismen är ett levande uttryck för denna åskådning. Till sitt ursprung, sin tanke och sin form är den rent svensk, men impulsen till dess skapande har kommit från ett främmande land: den är en nordisk vårblomma, som framkallats från en sydligare sol.’: ‘Fascistisk idealism’, Spöknippet, no. 6, February 1928, 1.
37 ‘Visserligen ha vi kanske mångt och mycket att lära av den tyska rörelsen, rent organisatoriskt sett, men politiskt ha vi inget, ty Sverige och Tyskland av i dag äro två utpräglat politiska antipoder. Att därför citera en massa uttalande av, utan tvivel i Tyskland framstående nationalsocialister, är därför mera ägnat att motarbeta än främja den rent svenska nationalsocialismen.’: Konrad Hallgren, ‘Nationalsocialismen och ledartanken’, Nationalsocialisten, nos 16–17, November 1930, 7 (original emphasis).
38 ‘Att vi infört den svarta färgen från Mussolinis Italien bestrida vi, ty även i vårt land hava de svarta skjortorna även en gång förut burits av män, vilka i verkligheten vågat något för sitt Fosterland.’: ‘Den svarta färgen’, Spöknippet, no. 2, October 1926, 1. See also Heureka, ‘Den svarta skjortan’, Spöknippet, no. 29, July 1928, 3 (the author refers to the eighteenth-century privateer Lars Gathenhielm, authorized by Charles XII to attack pirate and enemy ships).
39 ‘Spöknippet har djupa rötter i vår svenska historia.’: ‘De svenska fascistemblemens innebörd’, Spöknippet, no. 13, March 1927, 2.
40 Probably symptomatic of the nationalist trend to romanticize historical figures as national symbols. See Olle Larsson and Andreas Marklund, Svensk Historia (Lund: Historiska Media 2012), 315. Examples in other countries are the Dutch National Socialist Movement, which declared Golden Age admiral Michiel de Ruyter a genuine fascist icon, while the British Union of Fascists in Britain regularly proclaimed William Shakespeare a proto-fascist.
41 ‘Denna lära om folkgemenskapen är inget [sic] främmande importvara i vårt land. Den besjälade redan de två män, som haft det starkaste greppet om svenska folkets själ: Engelbrekt och Gustav Vasa.’: ‘Vad är nationalsocialism?’, Riksposten, no. 9, July 1934, 1.
42 Carlsson, Nazismen i Sverige, 24.
43 ‘. . . och därför är fascismen i vårt land rent nationalsocialistisk!’: ‘Nationalsocialism och fascism’, Spöknippet, no. 45, November 1929, 2.
44 ‘Symbolen för ljusets allkraft har hakkorset emellertid varit för oss nordbor, långt innan vi kände Kristi kors.’: ‘Under Hakkorset’, Spöknippet, no. 7, June 1930, 2.
45 Carlsson, Nazismen i Sverige, 29–35.
46 ‘Väl kämpar den i alla länder för nationell renässans, kristen uppryckning och moralisk, psykisk och fysisk styrka och sundhet sett i rasforskningens och antisemitismens ljus, men dels är denna kamp helt och hållet arisk, dels är kristendomen i stort sett ariernas religion och slutligen: den ariska andan är helt olik andra rasers. . . . Vad vi har påpekat är hurusom fascismen icke är internationell utan ariskt universell.’: ‘Fascismens rätta definition’, Spöknippet, no. 11, March 1928, 2.
47 J. W. Burrow, The Crisis of Reason: European Thought, 1848–1914 (New Haven, CT and London: Yale University Press 2000), 92–108.
48 Lööw, Hakkorset och Wasakärven, 217; Lena Berggren, Nationell upplysning: drag i den svenska antisemitismens idéhistoria (Stockholm: Carlsson 1999), 79; Larsson and Marklund, Svensk Historia, 316–17; Wärenstam, Fascismen och Nazismen i Sverige 1920–1940, 14–15.
49 Åmark, Att bo granne med ondskan, 360–80.
50 See Maria Björkman and Sven Widmalm, ‘Selling eugenics: the case of Sweden’, Notes and Records of the Royal Society of London, vol. 64, no. 4, 2010, 379–400.
51 John Gilmour, Sweden, the Swastika and Stalin: The Swedish Experience in the Second World War (Edinburgh: Edinburgh University Press 2010), 16; Per T. Ohlsson, Svensk Politik (Lund: Historiska Media 2014), 263. On biological racism and antisemitism on the Swedish right, see Rolf Torstendahl, Mellan nykonservatism och liberalism: idébrytningar inom högern och bondepartierna, 1918–1934 (Stockholm: Svenska bokförlaget 1969), 144–6.
52 Lööw, Hakkorset och Wasakärven, 217–36. For the theory that this legislation was actually to some extent influenced by other fascist groups among the upper classes, see Karl N. Alvar Nilsson, Svensk överklassnazism, 1930–1945 (Stockholm: Carlsson 1996), 258.
53 Berggren, ‘Swedish fascism’, 413–16.
54 ‘Samling under fascismens fälttecken!’, Nationen, no. 36, September 1926, 1.
55 ‘Die rassische Homogenität des schwedischen Volkes ist fast ohne Gegenstück in der Welt.’: Kurt Mall, ‘Der Nationalsozialismus in Schweden im Spiegel seiner Kampfpresse’, PhD Thesis, University of Heidelberg, 1936, 14.
56 Louise Drangel, Den kämpande demokratin: en studie i antinazistisk opinionsrörelse 1935–1945 (Stockholm: LiberFörlag 1976), 20–2.
57 ‘Mussolini kom med sin Fascism och hur välgörande och storslagen dess gärning än varit, ledd av en hyperintelligent statsmannavilja, så kunna vi ej blunda inför det faktum, att Italiens fascism icke förmått störta det väst-kapitalistiska systemet. . . . Den har ingen rasbiologisk grundval. Kaos i rashänseende är för Fascismen ingen fara eller skam . . .’: ‘Lappo’, Spöknippet, no. 8, July 1930, 6. For clarification, the author implies that Italian Fascism should be ashamed and wary of such ‘racial chaos’.
58 ‘Fascism betyder förtryck och kapitalism’, Den Svenske Nationalsocialisten, no. 10, February 1935, 1, 4.
59 ‘Vi ha ingen fascism i Sverige. Gud ske lov!’: ‘Är Greve Eric von Rosen fascist?’, Riksposten, no. 26, 1935, 4. For a similar attitude in the original Furugård party, see Wärenstam, Fascismen och Nazismen i Sverige 1920–1940, 34.
60 ‘Nationalsocialismen är icke tysk, icke svensk, icke dansk o.s.v. den är nordisk!’: ‘Nationalsocialism är ej import!’, Riksposten, nos 35–6, October 1937, 4. See Mall, ‘Der Nationalsozialismus in Schweden im Spiegel seiner Kampfpresse’, 39.
61 George L. Mosse, The Fascist Revolution: Toward a General Theory of Fascism (New York: Howard Fertig 1999), 67.
62 See, for example, ‘Pauli brev om fascismen’, Riksposten, no. 6, July 1934, 1.
63 Dahlberg, I Sverige under 2:a Världskriget, 202; Wärenstam, Fascismen och Nazismen i Sverige 1920–1940, 100.
64 Hagtvet, ‘On the fringe’, 715.
65 ‘Vi kommer ingenstans! Jag betvivlar inte, att vi med stora offer och ansträngningar skulle kunna trumma ihop ca 20.000 röster även 1940, lika så 1942–44 osv. Men Tyskland ligger oss i fatet så förbannat, så det går inte. Folk är galna, och vad som sker i dessa dagar kommer man aldrig att glömma. Hitler—Nazismen—Krig, mord, elände! Att bryta detta vansinne betecknar jag nu som omöjligt. Det enda tänkbara om idéerna skall räddas blir att slopa både namn och symbol, för att ej tala om stövlar, koppel och “Hitlerhälsning”. Jag vet att det är ett farligt steg, ty de flesta av våra medlemmar skulle kanske tappa sugen. Men vi kämpa ju inte för att i evighet förbli ett åskitsförbund [sic] på några tusen personer, utan för att komma någonstans.’: Sven Olov Lindholm, quoted in Lööw, Hakkorset och Wasakärven, 57.
66 Wärenstam, Fascismen och Nazismen i Sverige 1920–1940, 100.
67 ‘Den Svenske Folksocialisten är vår tidnings nya namn’, Den Svenske Folksocialisten, no. 2, January 1939, 1.
68 ‘Du kämpar i våra led alltjämt för nationalsocialismen, fastän det sker under namnet svensk-socialism eller den svenska folksocialismen.’: quoted in Wärenstam, Fascismen och Nazismen i Sverige 1920–1940, 101.
69 ‘Det var nu nödvändigare än tidigare, att understryka vår nationella självständighet.’: Sven Olov Lindholm, Svensk Frihetskamp (Stockholm: Logik 1943), 33.
70 ‘Kyrkoherden Ernst Ålander i Gnarp, Hälsingslan, ordförande i den startade Frihetsrörelsens Centralstyrelse, är en av förgrundsmännen i kampen för ett nytt Sverige, en svensk andlig och nationell förnyelse.’: ‘Andens stridsman’, Nationen, no. 2, February 1938, 1.
71 ‘Den är nordiskt svensk till sitt väsen, härleder sig ur det svenska rasarvet och hämtar sina impulser ur den svenska andens källsprång . . . Sanningen var och förblir vägen till pånyttfödelse, till människornas frälsning undan förgörelse i judisk Satanism.’: ‘Ljus över landet! Frihetsrörelsen har startat’, Nationen, no. 2, February 1938, 1.
72 ‘Nordisk Renässans på äkta, raslig grund’, Nationen, no. 8, October 1938, 1.
73 Doris L. Bergen, Twisted Cross: The German Christian Movement in the Third Reich (Chapel Hill and London: University of North Carolina Press 1996), 21–43.
74 ‘. . . avlägsnande av Gamla testamentet från den kristna förkunnelsen: “Vi vilja ha en kristen bibel, icke en bibel som till ¾ består av judiska sagor och berättelser”.’: ‘En sann kristendom!’, Nationen, no. 8, October 1938, 4.
75 Nilsson, Svensk överklassnazism, 1930–1945; Wärenstam, Fascismen och Nazismen i Sverige 1920–1940, 47–8.
76 Lööw, Nazismen i Sverige, 1924-1979, 46–52.
77 Berggren, ‘Swedish fascism’, 400.
78 Carlsson, Nazismen i Sverige, 92.
79 Sastamoinen, Hitlers svenska förtrupper, 38–9, 190.
80 Letter from Lindholm to Ingmar Svensson, Rönninge, 15 December 1983: Regional and City Archives, Gothenburg, Ingemar Svensson Archive.
81 Dahlberg, I Sverige under 2:a Världskriget, 207.
82 Carlsson, Nazismen i Sverige, 68.
83 Sastamoinem, Hitlers svenska förtrupper.
84 Lööw, Hakkorset och Wasakärven, 58.
85 Lööw, Nazismen i Sverige, 1924–1979, 161–6. See also Lindholm’s own account of the couple's divorce and Vera's political career in Sven Olov Lindholm, ‘Soldatliv och Politik’, vol. 2, 72–8: Swedish National Archives, Marieberg, Stockholm, Sven Olov Lindholm Collection, vol. 3A.
86 Henrik Arnstad among others has no doubt that SD is a neo-fascist party. Arnstad, ‘Fascismens föränderlighet 1919–2014’, 265.
87 See, for instance, Per Svensson, who argues there are crucial personal, ideological and organizational connections between Swedish interwar fascism and SD. Per Svensson, Vasakärven och järnröret: om den långa bruna skuggan från Lund (Stockholm: Weyler 2014).
88 Henrik Arnstad, Älskade fascism: de svartbruna rörelsernas ideologi och historia (Stockholm: Norstedts 2013), 347–87.
89 Jan Peters, Exilland Schweden: deutsche und schwedische Antifaschisten, 1933–1945 (Berlin: Akademie-Verlag 1984), 6.
90 See, for instance, Victor Lundberg, En idé större än döden: en fascistisk arbetarrörelse i Sverige, 1933–1945 (Stockholm: Gidlunds 2014), 9–14, 146.
91 For example, Wolfgang Wippermann even gets basic facts about the Swedish parties wrong, such as who the party leaders actually were. See Wolfgang Wippermann, Faschismus: eine Weltgeschichte vom 19. Jahrhundert bis heute (Darmstadt: Primus 2009), 102.
92 On interwar fascism as coming in two waves, see Philip Morgan, Fascism in Europe, 1919–1945 (London: Routledge 2002).
Additional information
Notes on contributors
Celestine S. Kunkeler
Celestine S. Kunkeler is a PhD student in history at the University of Cambridge, working on a thesis about fascist myth-making and respectability in interwar Sweden and the Netherlands. Kunkeler's research specializes in Swedish and Dutch fascism but more generally concerns the political culture of European fascism, and focuses on the historical production of meaning and identity through discourse and performance. Email: [email protected]