Free choice, determinism, and the re-evaluation of Luther in twentieth-century Swedish theology

Abstract

Luther's theological reputation took a severe blow throughout the course of twentieth-century Swedish academic theology. In this paper, I seek to show that a major reason for the increasingly negative evaluation of Luther in Swedish theology had to do with widespread misgivings over Luther's rejection free choice in De servo arbitrio (1525). I give an account of the emergence of these misgivings, trace them through a number of prominent Swedish theologians, and show how they eventually led to severe criticisms of Luther.

Notes

1. The expression “Swedish academic theology” is used in this paper to refer to theology as pursued at Sweden's two main traditional centres of theological research, the universities of Uppsala and Lund.

2. Martin Luther, The Bondage of the Will (trans. J. I. Packer and O. R. Johnston; Grand Rapids, Mich.: Fleming Revell, 2006), 80. In Luther's Latin: “Est itaque et hoc imprimis necessarium et salutare Christiano, nosse, quod Deus nihil praescit contingenter, sed quod omnia incommutabili et aeterna infallibilique voluntate et praevidet et proponit et facit. Hoc fulmine sternitur et conteritur penitus liberum arbitrium, ideo qui liberum arbitrium volunt assertum debent hoc fulmen vel negare vel dissimulare aut alia ratione a se abigere.” (WA 18, 615) Packer and Johnston translate Luther's liberum arbitrium as “free will,” in this paper I will go for “free choice.”

3. Luther, The Bondage of the Will, 80–81. In Latin: “Ex quo sequitur irrefragabiliter, omnia quae facimus, omnia quae fiunt, etsi nobis videntur mutabiliter et contingenter fieri, revera tamen fiunt necessario et immutabiliter, si Dei voluntatem spectes. Voluntas enim Dei efficax est, quae impediri non potest, cum sit naturalis ipsa potentia Dei, Deinde sapiens, ut falli non possit. Non autem impedita voluntate opus ipsum impediri non potest, quin fiat loco, tempore, modo, mensura, quibus ipse et praevidet et vult.” (WA 18, 615–616)

4. Luther, The Bondage of the Will, 105; WA 18, 637.

5. Luther, The Bondage of the Will, 102. In Luther's Latin: “Necessario vero dico, non coacte, sed ut illi dicunt, necessitate immutabilitatis, non coactionis, hoc est, homo cum vacat spiritu Dei, non quidem violentia, velut raptus obtorto collo, nolens facit malum, quemadmodum fur aut latro nolens ad poenam ducitur, sed sponte et libenti voluntate facit.” (WA 18, 634)

6. Talk of a “Luther Renaissance” in Swedish academic theology gained prominence through Hjalmar Lindroth's book The Luther Renaissance in Recent Swedish Theology (Swe. Lutherrenässansen i nyare svensk teologi) (Stockholm: Svenska kyrkans diakonistyrelses bokförlag, 1941), where the term is used to designate a phase of academic Swedish Luther Studies that began with Einar Billing and continued in the work of such theologians as Gustaf Aulén, Arvid Runestam, Torsten Bohlin, Gustaf Ljunggren and Ragnar Bring. In Gustaf Wingren and the Swedish Luther Renaissance (New York: Peter Lang, 2006), Mary Elizabeth Anderson divides the Swedish Luther Renaissance into “three generations:” the first generation is said to comprise Söderblom and Billing, the second generation Aulén, Nygren and Olsson, and the third and final generation Gustaf Wingren.

7. “Luther har uppväckt religionen, han har först av alla efter Paulus givit evangeliet en rent ock helt religiös tydning.” (Nathan Söderblom, Luthers religion [Stockholm: Lars Hökerbergs förlag, 1893], 9–10.)

8. Nathan Söderblom, Humor och Melankoli och andra lutherstudier (Stockholm: Sveriges kristliga studentrörelses förlag, 1919), 46.

9. Einar Billing, Luthers lära om staten i dess samband med hans reformatoriska grundtankar och med tidigare läror (Stockholm: Verbum, 1900; repr., 1971).

10. Einar Billing, Luthers storhet (Uppsala: Sveriges kristliga studentrörelses förlag, 1917), 6–7; Vår kallelse (Uppsala: Sveriges kristliga studentrörelses förlag, [1909] 1916).

11. “[Luthers] förnekande av den mänskliga viljans frihet […] låter ibland alldeles oinskränkt. Men hans intresse är dock blott att utestänga varje tanke på dess medverkan inom samma begränsade område, från vilket han utvisat lagen: 'in articula justificationis.’ Här är han alltid konsekvent, hur det är på andra områden t.ex. det ”civila,” intresserar honom föga, här kan därför hans dom vackla, växla, men utvecklas i det hela till allt större mildhet.” (Billing, Luthers lära, 92–93.)

12. Söderblom was Archbishop of the Church of Sweden 1914–1931, and Billing was Bishop of Västerås 1920–39.

13. Arvid Runestam, Viljans frihet och den kristliga friheten: En undersökning i Luthers teologi (Uppsala: Teologiska institutionen, 1921), 67.

14. Runestam, Viljans frihet, 74.

15. “Gud är då nämligen för honom icke längre den personlige, med medvetande och vilja och bestämda avsikter och mål, särskilt med hänsyn till människornas väl och ve utrustade, såsom då han tänkes såsom den alltid närvarande vårdnaren och upprätthållaren av sitt skapade verk och sina frälsningsplaner.” (Runestam, Viljans frihet, 67.)

16. “[Gud] uppträd[er] såsom en opersonlig naturartad kraft, som oupphörligt verkar och verkar och icke kan annat än verka. […] en religiöst och sedligt indifferent kraft, i sig blott rörelse utan avsikter och mål.” (Runestam, Viljans frihet, 68.)

17. Runestam, Viljans frihet, 67, 74.

18. Runestam, Viljans frihet, 69.

19. Runestam, Viljans frihet, 78.

20. Runestam, Viljans frihet, 76.

21. Gustaf Aulén, Luthers gudsbild: En konturteckning (Lund: Gleerup, 1926), 67.

22. Aulén, Luthers gudsbild, 64.

23. “Spekulationen driver Luther åt naturalismen till. Gamla dogmhistoriska föreställningar om den gudomliga allkausaliteten tränga på. Det föreligger stor risk för ett återfall i tankegångar, som äro Luthers religiösa syn principiellt främmande.” (Aulén, Luthers gudsbild, 68.)

24. Aulén, Luthers gudsbild, 68.

25. Aulén, Luthers gudsbild, 65.

26. Torsten Bohlin, Gudstro och Kristustro hos Luther (Stockholm: Svenska kyrkans diakonistyrelses bokförlag, 1927), 273.

27. “Till ett dylikt betraktelsesätt ledes han genom att omedelbart förbinda tanken på oföränderligheten i Guds eviga nådesvilja med en abstrakt metafysiskt fattad oföränderlighetstanke samt genom att utvidga tanken på Guds allenaverkande inom den sedlig-religiösa sfären till att gälla allt mänskligt viljande överhuvud – en utvidgning, som direkt svarar mot den metafysiskt fattade oföränderligheten.” (Bohlin, Gudstro, 273.)

28. “Hela L:s teocentriska inställning är ju raka motsatsen mot att döma efter ratio. Det är i sista hand ej visst, att det, som i tron framträder som Guds gärning, svarar mot förnuftets eller sedliga medvetandets fordringar. Men man måste gå den vägen att hålla fast vid att det, som i tron ter sig som Guds handlande, är rättfärdigt och gott, även om ratio eller människans naturliga uppfattning om gott och ont, rätt och orätt, ej överensstämmer därmed. Det ligger just i den teocentriska inställningen att ej låta gudsbilden bestämmas av vad som synes riktigt för människan utan låta Gud vara den, varigenom det religiösa förhållandet normeras.” Ragnar Bring, Dualismen hos Luther [Stockholm: Svenska kyrkans diakonistyrelses bokförlag, 1928], 343.)

29. Gustaf Ljunggren, Synd och skuld i Luthers teologi (Stockholm: Svenska kyrkans diakonistyrelses bokförlag, 1928), 471.

30. “Det måste då först och främst fastställas, att tanken på den predestinerande Guden har ett så oskiljaktigt sammanhang med Luthers gudsåskådning i dess helhet, att det är omöjligt att därifrån avskilja densamma såsom något periferiskt och i grunden främmande. Här är icke fråga om en blott yttre 'Anhängsel,’ om en 'Fremdkörper’ av tilläventyrs nominalistiskt ursprung utan om något alltigenom inifrån motiverat. Utkorelseläran var utifrån Luthers premisser en nödvändighet. Predestinationen är närmast en omedelbar konsekvens av tanken på den gudomliga allmakten, vilken ju i sin tur är ett oförytterligt moment i Luthers trossyn.” (Ljunggren, Synd och skuld, 471.)

31. Aulén's book was published in English as Christus Victor: An Historical Study of the Three Main Types of the Idea of the Atonement (trans. A. G. Hebert; London: SPCK, 1931; repr., 1953), and Nygren's book as Agape and Eros (trans. Philip P. Watson; 2 vols.; London: SPCK, 1932 and 1938–39). For an indication of the international influence that Aulén's and Nygren's thought had begun to have in the 1930's, see e.g. Nels F. S. Ferré's Swedish Contributions to Modern Theology: With Special Reference to Lundensian Thought (London: Harper & Brothers, 1939), which is largely concerned with the thought of Aulén and Nygren.

32. Edgar M. Carlson, The Reinterpretation of Luther (Philadelphia: Westminster, 1948).

33. Philip S. Watson, Let God Be God! An Interpretation of the Theology of Martin Luther (Philadelphia: Muhlenberg, 1950).

34. Carlson, Reinterpretation, 11

35. Watson, Let God, vii.

36. Carlson, Reinterpretation, 53–54.

37. Carlson, Reinterpretation, 57.

38. Watson, Let God, viii.

39. Watson, The Concept of Grace: Essays on the Way of Divine Love in Human Life (London: Epworth, 1959).

40. See Martin Luther, “The Bondage of the Will,” (trans. Philip S. Watson) in Luther and Erasmus: Free Will and Salvation (LCC 17; eds. E. Gordon Rupp and Philip S. Watson; Philadelphia: Westminster, 1969), 101–334.

41. See Martin Luther, “The Bondage of the Will,” (trans. Philip S. Watson) in Luther's Works – American Edition (vol. 33; ed. Philip S. Watson; Philadelphia: Fortress, 1972).

42. Watson, Concept, 97–98.

43. Watson, “The Lutheran Riposte,” in Luther and Erasmus, 25–26.

44. Watson, “Introduction,” in Luther's Works 33, 8.

45. Fredrik Brosché, Luther on Predestination: The Antinomy and the Unity Between Love and Wrath in Luther's Concept of God (Uppsala: Almqvist & Wiksell, 1978), 120.

46. Brosché, Luther on Predestination, 70.

47. Brosché, Luther on Predestination, 117.

48. Brosché, Luther on Predestination, 104–105.

49. Brosché, Luther on Predestination, 116.

50. Brosché, Luther on Predestination, 69.

51. Hemberg, Jeffner, and Holte, Människa och Gud: En kristen teologi (Lund: LiberFörlag, 1982), 106.

52. Holte, Luther och Lutherbilden: En kritisk granskning (Stockholm: Proprius, 1984), 30–35. Holte's frequently used term “anti-humanistiska” cannot be accurately rendered by the English “anti-humanist,” for whereas “humanism” in English usually implies a secular point of view, the Swedish word “humanism” denotes rather a point of view that emphasizes human value and dignity. I have accordingly translated Holte's term as “subversive to human dignity.”

53. Many thanks to Professor emeritus Anders Jeffner for feedback on an earlier version of this paper.