ARISTOCRATIC REPUBLICANISM AND THE HATE OF SOVEREIGNTY IN 18TH‐CENTURY SWEDEN1

1. This article has been written as a part of the project ‘Enlightened Loyalties. The Conceptual Construction of National, Cultural and Political Identities and Loyalties in North‐Western Europe, 1750–1800’, funded by the Academy of Finland.

Abstract

This article is a conceptual analysis of perceptions of the Swedish regime during the Age of Liberty (1719–1772) in comparison with European 18th‐century political thought, particularly with Montesquieu's views on monarchy and republics. It focuses particularly on the concepts of ‘sovereignty’, ‘liberty’ and ‘fatherland’ and their uses in Swedish reflections on the regime and its future. It shows the presence of classical republican conceptions of politics and state and demonstrates how aristocratic republicanism itself contributed to the questioning of a de facto aristocratic regime.

Notes

1. This article has been written as a part of the project ‘Enlightened Loyalties. The Conceptual Construction of National, Cultural and Political Identities and Loyalties in North‐Western Europe, 1750–1800’, funded by the Academy of Finland.

2. See for instance Van Gelderen & Skinner (eds), Republicanism; Koenigsberger, Republiken und Republikanismus im Europa der Frühen Neuzeit.

3. Lagerroth, Frihetstidens författning; Roberts, The Age of Liberty, 59–91.

4. On the importance of French culture in Sweden in the 18th century, see Wolff, Vänskap och makt.

5. Montesquieu, De l'esprit des lois, II, 1–2, see also Aristotle, Politics, II, 6.

6. On Montesquieu in Sweden, see for instance Lindroth, Svensk lärdomshistoria. Frihetstiden, 531, 538, 657 and passim; on Scheffer's networks, see Wolff, “Carl Fredrik Scheffers korrespondens med franska fysiokrater”; on Scheffer and Montesquieu, see also Skuncke, Gustaf III – Det offentliga barnet, 271f; on Montesquieu, his social and political environment, see for example Kingston, Montesquieu and the parlement of Bordeaux.

7. Polybius, Histories, chapter 6; see also Cosandey & Descimon, L'absolutisme en France, 18; on the Swedish regime in particular, Lagerroth, Frihetstidens författning, and criticism of it in Fahlbeck, “Studier öfver frihetstidens politiska idéer,” I–III; Lindberg, Den antika skevheten, 56–97, refers to contemporary analyses and interpretations of the Swedish constitution and its history.

8. Montesquieu, De l'esprit des lois, author's introduction, unnumbered, and IV, 5; V, 2.

9. See numerous examples in, for example, the acts of the Diet; on early modern political concepts see also Lindberg, Den antika skevheten; Ihalainen, Protestant Nations Redefined; on France, see Linton, The Politics of Virtue in Enlightenment France.

10. In Swedish, these frequent expressions were ‘ständernes frihet’, ‘ett fritt folk’, ‘en fri Nation’, ‘patriotisk nit för det allmänna bästa’ and ‘nit för fäderneslandet’ or ‘kärlek till fäderneslandet’. The fatherland was one of the most important Swedish political concepts, although it did not exactly semantically overlap the classical, polysemic patria, but referred to the realm as a unity of government and political identification. See Lindberg, Den antika skevheten, 142–50.

11. See for instance, on German liberty, Schmidt, Geschichte des alten Reiches; on Swedish liberty, Roberts, The Age of Liberty; Hallberg, Ages of Liberty; Skuncke, “La liberté dans la culture politique suédoise au XVIII^e siècle”.

12. Concerning Tessin's speech and other early uses of the term, see Wolff, “Pro Patria et Libertate,” 37–9; see also Roberts, The Age of Liberty, 59–60; Hallberg, Ages of liberty, 2.

13. Wolff, “Pro Patria et Libertate,” 34–62; Lindroth, Svensk lärdomshistoria. Frihetstiden, 532–33.

14. Concerning the question of civil liberties, see Nordin, Ett fattigt men fritt folk, 342–50; Wolff, “Pro Patria et Libertate,” 55–62.

15. Skinner, “States and the freedom of citizens,” 11–25.

16. This theory reposed on the idea that while the spiritual auctoritas of the Roman church made the pope superior to kings and emperors, the emperor, as a special protector of the Roman church, had a kind of auctoritas over the other kings, who only detained the potestas. To be the ‘emperor in his own kingdom’ and favour a national, Gallican theocracy was obviously a way to claim a share of the auctoritas for French kings such as Philip II Augustus, before the concept of sovereignty was developed under Philip IV the Fair in conflict with the pope Boniface VIII. The idea of two forms of power is present also in the terms used to define supreme power by Locke (supreme power, supreme authority); see Ehrard, L'esprit des mots, 147 ff.

17. Jean Bodin, Les Six Livres de la République, book I, chapter VIII.

18. Hobbes, The Leviathan, XX.

19. Derathé, Jean‐Jacques Rousseau et la science politique de son temps, 308; Ehrard, L'esprit des mots, 147; see also Korkman, “Jean Barbeyrac and natural law.”

20. Lindberg, Den antika skevheten, 88.

21. See for instance Lagerroth, Frihetstidens författning, passim.

22. Ehrard, L'esprit des mots, 149, 153.

23. See for instance Carcassonne, Montesquieu et le problème de la constitution française au XVIII^e siècle; Bickart, Les parlements et la notion de souveraineté nationale au XVIII^e siècle.

24. Lindberg, Den antika skevheten, 92.

25. Regeringsformen den 2 maj 1720; konungaförsäkran den 22 mars 1720; konungaförsäkran den 25 november 1751; konungaförsäkran den 4 mars 1772, in Brusewitz (ed.), Frihetstidens grundlagar och konstitutionella stadgar, 22–44, 57–66, 72–81, 83–90.

26. Konungaförsäkran den 22 mars 1720, art. 7, in Brusewitz (ed.), Frihetstidens grundlagar och konstitutionella stadgar, 60.

27. On Gustavus III and the physiocrats, see e.g. Hennings, Gustav III som kronprins, 300–03; Skuncke, Gustaf III – Det offentliga barnet, 272; Wolff, “Carl Fredrik Scheffers korrespondens med franska fysiokrater,” 198–200.

28. Konungaförsäkran den 22 mars 1720, art. 7, in Brusewitz (ed.), Frihetstidens grundlagar och konstitutionella stadgar, 60.

29. Regeringsformen den 2 maj 1720, art. 2; Konungaförsäkran den 22 mars 1720, art. 11; Konungaförsäkran den 25 november 1751; Konugaförsäkran den 4 mars 1772, art. 10, all in Brusewitz (ed.), Frihetstidens grundlagar och konstitutionella stadgar, 24, 63, 77, 87.

30. Montesquieu, De l'esprit des lois, II, 1.

31. Scheffer's manuscript “Uttolkning och förklaring öfver Sveriges fundamentallagar” edited and commented on in Fredrik Lagerroth, “En frihetstida lärobok i gällande svensk statsrätt,” 187–204. Recent commentary also in Marie‐Christine Skuncke, “La liberté dans la culture politique suédoise au XVIII^e siècle,” 30–3.

32. Wolff, “Pro Patria et Libertate,” 34–62.

33. Lindberg, Den antika skevheten, 92–3, resumes Silvius' argument.

34. ‘[…] at fäkta för Lagens enwälde’: [Fersen], Landt‐Marskalkens högwälborne Grefwe AXEL FERSENS TAL. The ‘rule of the Law’ is a Lockean term. It should not be excluded that Fersen was aware of this.

35. Quoted in Broberg (ed.), Gyllene äpplen, Vol. 1, 514.

36. ‘[…] för Kongl. Maj:ts Lagliga Hög‐ och Myndighet, Ständers uti dyrt beswurne Grundlagar ustakade [sic] Fri‐ och Rättigheter och hwarje med‐undersåtes uti Lagar utlåfwade beskydd, som jemte förtroende till Lagarne och kärlek för thess rättwise handhafware, bör skapa thet rätta Enwälde öfwer Swenske Män’: [Oxenstierna], TAL, hållit af Grefwelige Brahe‐Ättens Fullmäktig, Friherre ERIC GUSTAF OXENSTIERNA til Eka. Oxenstierna's speech testifies a great deal of the aristocratism that the House of Nobility was accused of in the late 1760s. For instance, he mentions liberty, but never uses the concept ‘free people’. It is also an example of the conservative rhetoric of the ‘Caps’, referring frequently to divine grace and blessing.

37. See, for example, the manuscripts Owäldugt Omdöme om Svenska Armeens förening i Finland i Aug. 1788 and Det politiska samtalet på Maja Lisas Caffehus Kungliga biblioteket, Schröderheim, historisk‐politiska samlingar 2, D 171:2; Johannis Magni, Upsala Erke Biskops Chrönica, Kungliga biblioteket, Schröderheim, historisk‐politiska samlingar 4, D 171:4; En Finsk Officerares Försvar för Arméen, emot utkomne Smädeskrifter också i Synnerhet ett så kallat Bref af d. 14 September 1788 angående vissa Stämplingar, Lunds universitetsbibliotek, DelaGardiesamlingen, historiska handlingar, Vol. 23; Riksarkivet, Ridderskapets och adelns pleniprotocoller med acter, Riksdagen 1786, R 171, fol. 30–1, speech by Fersen: ‘Det är en lika så nödvändig som värdig egenskap hos en Laglydig undersåte att wara underrättad om de Lagar han bör åtlyda. Wi hafwa en Regeringsform som är wår heliga och oryggeliga Grundlag, hwars gränts både Konung och undersåtare genom en dyr Ed förbundit sig att ej öfwerskrida’. See also [Fersen], Riksrådet och fältmarskalken m.m. grefve Axel von Fersens historiska skrifter, xxi–xxxiv. On the tradition of constitutionalism, see Lagerroth, Frihetstidens författning; Roberts, On aristocratic constitutionalism in Swedish history 1520–1720; see also Venturi, The End of the Old Regime in Europe, 1768–1776, 280–81.

38. Skinner, Liberty before liberalism, 59–99.

39. According to Voltaire, conceded liberties were the destructors of liberty. See Günther, “Der philosophische Freiheitsbegriff,” 462–63.

40. Skinner, “States and the freedom of citizens,” 17. Bolingbroke had a great influence on Montesquieu and on French parliamentary thought.

41. ‘At afsäga all trälagtig och neslig undergifwenhet, både af utländska afsigter, och inhemskt olagligt twång och ofwerwälde, til förekommande af Ämbetsmanna Aristocratie’: [Anon.], Tankar Huru en Riksdags‐Man Bör Utöva Sina Öma Pligter Emot Medborgare och Fädernesland, 2. For more examples, see Valentin, Frihetstidens riddarhus, 91–4.

42. Sveriges ridderskaps och adels riksdagsprotokoll från och med år 1719 , Vol. 27, I, 21–126.

43. Valentin, Frihetstidens riddarhus, 90–1.

44. Regeringsformen den 2 maj 1720, art. 14, in Brusewitz (ed.), Frihetstidens grundlagar och konstitutionella stadgar, 27–8.

45. See, for instance, several articles in Skuncke & Tandefelt (eds), Riksdag, kaffehus och predikstol.

46. Cicero, De legibus, III, 3, 8.

47. For instance by Carl Magnus Sparrskiöld: ‘När, mine gunstige Herrar, salus publica är onekligen den yppersta af alla lagar och grunden til allas inrättningar, så finner iag här tydligen fel emot beskrefven lag, emot all principe af densamma, och ännu mer, emot all den värckan och intryck, som kärlek för fäderneslandet plär åstadkomma’. Sveriges ridderskaps och adels riksdagsprotokoll från och med år 1719 , Vol. 27, I, 111. Upon the cornice of the assembly hall of the House of Nobility, the text reads salus populi suprema lex esto. On the opposite cornice, there is another frame with the text pro patria et libertate.

48. Argument presented by Anders Schönberg: ‘Det är icke at försvara nationen mot enväldet, när man afstyrcker deras sammankallande, som äro frihetens endaste och säkraste försvar’. Sveriges ridderskaps och adels riksdagsprotokoll från och med år 1719 , Vol. 27, I, 108–109.

49. Lindberg, Den antika skevheten, 58–65.

50. Montesquieu, De l'esprit des lois, XI, 6.

51. ‘Uti de italienska stater ser man exempel, huru visse personer så länge åtogo sig at försvara sine medborgares frihet, at omsider frijheten var borta’. Sveriges ridderskaps och adels riksdagsprotokoll från och med år 1719 , Vol. 27, I, 108–09.

52. ‘Le grand nombre des nobles dans l'aristocratie héréditaire rendra donc le gouvernement moins violent; mais comme il y aura peu de vertu, on tombera dans un esprit de nonchalance, de paresse, d'abandon, qui fera que l'État n'aura plus de force ni de ressort’.Montesquieu, De l'esprit des lois, VIII, 5; see also III, 3.

53. See Wolff, Vänskap och makt, 301–14.

54. ‘[…] nit för Frihet bör derföre inom Oss aldrig wanslägtas, hwilket likwäl då ske skulle, om Friheten förwandlades uti Laglöshet, om blotta namnet wore quar, och nyttjades Riket och enskylt säkerhet til förfång, och främmande afsigter til befordran, och om Rikets Rätt blefwo en täckmantel för hämnd, Högfärd och nedriga begjär’. [Fersen], Landt‐Marskalken, Generalens, Riddarens och Commendeurens af Kongl. Maj:ts Orden, Högwälborne Grefwe Herr AXEL FERSENS Hållne TAL Wid Landt‐Marskalks Stafwens Emottagande Den 22. April 1769.

55. See Skuncke, “La liberté dans la culture politique suédoise au XVIII^e siècle,” 38–40.

56. ‘Jag försäkrar härmed, at Mitt enda upsåt är at åter sätta lugnet i Mitt Kära Fädernesland igienom sielfswåldets förtryckande, Aristocratiske magtens afskaffande och then urgamla Swenska Frihetens uplifwande, samt Sweriges gamla Lagars återställande, som the före 1680 warit’. [Gustavus III], Kongl. Maj:ts Nådiga Försäkran, Til Thes Lif‐Garde, Artillerie och samteliga trogne undersåtare här i Residence‐Staden Stockholm, Gifwen Then 19. Augusti 1772.

57. ‘Jag afsäger mig nu, som Jag redan thet giordt, thet förhateliga Konungsliga Enwäldet, eller then så kallade Souverainiteten, anseende nu som förr, för Min största ära, at wara then förste Medborgaren ibland et rättskaffens fritt Folk: Så sant Mig Gud hielper til Lif och Själ’. [Gustavus III], Kongl. Maj:ts Nådiga Försäkran, Til Thes Lif‐Garde, Artillerie och samteliga trogne undersåtare här i Residence‐Staden Stockholm, Gifwen Then 19. Augusti 1772.

58. On this rhetorical continuity, see, for instance, Alm, Kungsord i elfte timmen, 130–42; and above all Hallberg, Ages of Liberty.

59. Res gestae Divi Augusti, I, 7.

60. ‘Je vous felicite de grand cœur seigneur de l'honneur & du bonheur que vous allés avoire aujourd'hui à devenir Le premier Citoyen dans vôtre patrie’. Carl Fredrik Meijerfeldt to Fersen, 6 October 1761, Riksarkivet, Stafsundsarkivet, Axel von Fersen d.ä.:s arkiv, Vol. 7.

61. ‘La vertu, dans une république, […] c'est l'amour de la république […]’. – ‘L’amour de la république, dans une démocratie, est celui de la démocratie; l'amour de la démocratie est celui de l'égalité’. Montesquieu, De l'esprit des lois, V, 2; V, 3.

62. ‘On peut définir cette vertu, l'amour des lois et de la patrie. Cet amour, demandant une préférence continuelle de l'intérêt public au sien propre, donne toutes les vertus particulières; elles ne sont que cette préférence’. Montesquieu, De l'esprit des lois, IV, 5.

63. ‘[…] patriotisk ömhet för thet allmänna bästa’: Konungaförsäkran den 25 november 1751, art. 8, in Brusewitz (ed.), Frihetstidens grundlagar och konstitutionella stadgar, 76.

64. Cf. the constitution of 1720 and Clas Ekeblad's letter to Axel Fersen, 19 October 1759, Riksarkivet, Stafsundsarkivet, Axel von Fersen d.ä.:s arkiv, Vol. 7, on the citizen's duty to accept offices (described as republican by Montesquieu).

65. ‘Såsom Fritt Folck hafwa de et Fädernesland’: [Fersen], Til Kongl. Maj:t. Landt‐Marskalkens, Generalens, Riddarens och Commendeurens af Konl. Maj:ts Orden, Högwälborne Grefwe Herr AXEL FERSENS Hållne Underdånige TAL.

66. ‘La liberté du citoyen est l'opinion qu'il a de sa sûreté.’ Montesquieu, De l'esprit des lois, XII, 6.

67. 2 Cor.3:17, Versio Vulgata: ‘Dominus autem Spiritus est: ubi autem Spiritus Domini, ibi libertas’; see also Rom. 6:22, 8:21.; cf. Cicero, Paradoxa ad M. Brutum, V. See also May, “Christliche Freiheit”, 439–41.

68. Declamation d'un vieux Rheteur contre l'usurpation d'Auguste, Lunds universitetsbibliotek, DelaGardieska samlingen, vol. 22:12. Gustavus III willingly had himself presented as Augustus in official panegyrics; see Delblanc, Ära och minne, 136–55.

69. See Tandefelt, Gustaf III inför sina undersåtar, 247–347.

70. See, for example, Anjala förbundsakt, Lunds universitetsbibliotek, DelaGardiesamlingen, Vol. 23; Note till R: K: ifrån General Armfelts Armée; Bref till En Wän i Arméen; Owäldugt Omdöme om Svenska Armeens förening i Finland i Aug. 1788, Kungliga biblioteket, D 171:2.

71. On the Swedish patria, see Lindberg, Den antika skevheten, 142–50.

72. See, for instance, the complaints of the noble estate against the imprisonment of some of its members in Riksarkivet, Ridderskapets och adelns pleniprotocoller med acter, Riksdagen 1789, R 174.

73. ‘[…] frihet, säll‐ och trygghet’, Konungaförsäkran den 25 november 1751, art. 5; Konungaförsäkran den 15 mars 1772, art. 5; ‘rätt och friheter, förmoner och privilegier’, Konungaförsäkran den 25 november 1751, art. 11; Konungaförsäkran den 15 mars 1772, art. 11, all in Brusewitz (ed.), Frihetstidens grundlagar och konstitutionella stadgar, 74, 85, 77, 87.

74. See Nurmiainen, “Gemensamma privilegier för ett odalstånd”.

75. On citizenship, see e.g. Nordin, Ett fattigt men fritt folk, 342–50; Karlsson‐Sjögren, Männen, kvinnorna och rösträtten, 35–122, 185–96.

76. See, for instance, Nordmann, Gustave III, un démocrate couronné; Delblanc, Ära och minne, 114.

77. See Hallberg, Ages of Liberty, 252–77.