Soldiers and Citizens: the concept of citizenship and the Anjala Covenant, 1788–1790

Abstract

This article discusses the relationship between ‘citizenship’ and military duty during the late 18th century. This is illustrated by the legal conflict that erupted between the members of the Anjala Covenant and the Board of War in 1788. In a study of the records from the following court martial, the trial is viewed as a political discussion concerning the definition of the concept of the ‘citizen’. The covenanters and the Board of War held different definitions of this concept, which had implications for when and how a military officer was allowed to act politically. According to the final verdict, a military officer was deemed not to be allowed to delve into politics during an ongoing war, even though he considered himself forced to do so by his duty as a citizen. Through a study of the covenanters’ own writings and arguments, a new picture emerges of how their collective insubordination was motivated. According to the covenanters themselves, they wanted the Anjala Covenant to be seen as an attempt to reach a compromise in a moral dilemma, which would inevitably force them to abandon either their duties as ‘citizens’ or as ‘soldiers’.

Keywords:

• the Anjala Covenant
• ‘citizen’
• military duty

Notes

1 Svenska Akademien, ‘Medborgare’; and Nordin, Ett fattigt men fritt folk, 96–7.

2 Odhner, Sveriges politiska historia, 89–92. It has been discussed whether the attackers really were dressed up Swedes. However, Odhner concludes that they in all probability were.

3 Rystad, ‘1788: Varför krig’, 21–2.

4 It should be noted that the declaration was in fact signed by 113 people; however, one of them crossed out his name.

5 Odhner, Sveriges politiska historia, 142–7.

6 Ibid. 156–60; and Carlsson and Rosén, Svensk historia, vol. 2, 237.

7 See, for instance, Hellerstedt, Ödets teater; Nilsson, Lyckans betydelse; and Savin, Fortunas klädnader.

8 Koselleck, Erfarenhet, tid och historia, 109–11.

9 Alm, Kungsord i elfte timmen, 394–5.

10 See, for instance, Alm, Kungsord i elfte timmen; and Sundin, 1809. For a more general account on the development of political concepts in the 18th century, see Koselleck, Critique and Crisis.

11 Political culture as a concept has been discussed in many contexts. See for example Tandefelt, Konsten att härska, 15; and Österberg, ‘Bönder och centralmakt’, 76.

12 Baker, ‘Introduction’, xi–xiii. See also Alm, Kungsord i elfte timmen, 23–4; and Sundin, 1809, 21f.

13 Sennefelt, ‘The Shifting Boundaries’, 269.

14 Sennefelt, Politikens hjärta, 27; and Tandefelt, Konsten att härska, 15–18.

15 See, for example, Birck, ‘Till Liikalanotens uppkomsthistoria’; Danielsson-Kalmari, Finland under gustavianska tiden, vol. 2; Lesch, Jan Anders Jägerhorn; and Lesch ‘Opinionsbildningen i våra befälskretsar före krigsförklaringen 1788‘.

16 Artéus, Krigsmakt och samhälle, 362–70; and Danielsson-Kalmari, Finland under gustavianska tiden, vol. 2, 138–41, 161–2.

17 Birck, ‘Fredrikshovsprotokollen som historisk källa’, 51–2.

18 Those considered to having been the leading figures in the Covenant were Major General Carl Gustav Armfeldt, Colonel Robert Montgomery, Colonel Sebastian von Otter, Colonel Johan Henrik Hästesko, Lieutenant Colonel Wilhelm Leijonstedt, Lieutenant Colonel Per af Enehjelm, Lieutenant Colonel Otto Klingspor, and Major Gustav von Kothen.

19 Alm, Kungsord i elfte timmen, 116–30; Christensson, Lyckoriket, 144; Lindberg, Den antika skevheten, 100–14; Melkersson, Staten, ordningen och friheten, 130–1; Nordin, Ett fattigt men fritt folk, 96–7; Wolff, Noble Conceptions of Politics; and Östlund, Lyckolandet, 167–77.

20 Nordin, ‘Dygd och medborgarskap’, 10; and Christensson, Lyckoriket, 139–41.

21 Alm, Kungsord i elfte timmen, 125–6.

22 Östlund, Lyckolandet, 170–2.

23 Wolff, Noble Conceptions of Politics, 70–1, 79–80.

24 Nordin, Ett fattigt men fritt folk, 336, 384–90.

25 Damsholt, Fædrelandskærlighed og Borgerdyd, 13–14, 88–92, 109.

26 Protocoller, 47; transcript of the Liikala note: ‘Sedan underskrefne commenderande General och Chefs för härwarande Finska Regementer och Corpser, såsom underkastade militairisk ordning, uppå befallning sammanstött, i ändamål att förswara Rikets gränts för befaradt inbrott, och derifrån blifwit beordrade at passera densamma, för at intaga de possessioner Eder Keijserl. Maj:ts Troupper godwilligt öfwerlemnat; har detta skedt utan riktig kännedom om hwad derigenom åsyftades, intil des wi under murarne af Fredricshamn hunnit eftersinna, at steg woro gjorde, stridande emot Nationens rättigheter, hwilka wi, ej mindre som medborgare anse oss böra bewaka än upfylla wåra militairiska skyldigheter’.

27 Wolff, Noble Conceptions of Politics, 115–16.

28 Lindberg, Den antika skevheten, 127–50. The research published on concepts of ‘nation’, ‘nationalism’ and ‘national identity’ is enormous. A few examples of studies concerning these concepts in 18th-century Sweden are: Ihalainen, ‘The Concept of Fatherland and Nation’; Nordin, Ett fattigt men fritt folk; Widenberg, Fäderneslandets antikviteter; Edgren, Från rike till nation; Legnér, Fäderneslandets rätta beskrivning; and Jacobsson, Den sjunde världsdelen.

29 Protocoller, 50–1; transcript of the Anjala Covenant: ‘utom kärleken til Fäderneslandet och omtankan om des wäl, de första af skyldigheter, förbinder äfwen den tro och huldhet wi swurit wår Konung oss til at wåga sådant, då wi sedt Honom misströstande, då wi sedt consternation ibland de Embetsmän, som omgifwa Des Person, hafwa wi ansedt det wara redelige Swenske Män wärdigt, at öpna medel til Negotiation twänne krönte Personer emellan, … och wi deremot intet annat rådfråge, än kärleken til Fäderneslandet och troheten för wår Konung, med upoffrande eller åtminstone äfwentyrande af egna fördelar’.

30 Sundin, 1809, 91–2.

31 Protocoller, 49; transcript of the Anjala Covenant: ‘Öme, som medborgare, om helgden af den Regerings-Form wi beswurit, och hwilken förbehåller Nation rättighet, at döma om nödwändigheten af offensive krig; skyldige som militairer, at lyda wår högsta Chef, hafwe wi befunnit oss uti den för redelige Män brydsamma omständighet, at se wåra skyldigheter stridande’.

32 Protocoller, 49; transcript of the Anjala Covenant: ‘wåre militairiske lagar, som intet tillåta at pröfwa huruvida man bör lyda eller icke’.

33 Protocoller, 49; transcript of the Anjala Covenant: ‘at strida med tapperhet och dö, som wanligen är så ärofullt för en Militaire, hafwe wi uphört at så anse, då Fäderneslandet ingen ting kunde winna, utan twärtom befant sig uti de omständigheter, at rådige och nitiske Embetsmän behöfdes för at rädda det ifrån total undergång’.

34 Collstedt, Duellanten och rättvisan, 157–71; Duffy, The Military Experience, 74–80; and Perlestam, Lydnad i karolinernas tid, 20–3. For a general discussion on the meaning and function of honour in early modern society, see Lindstedt Cronberg, ‘Heder och ära i tidigmodern tid’.

35 For discussions on the concept of a ‘just war’ during the early modern era, see for instance: Bach-Nielsen, ‘Den retfærdige krig’; and Kjeldgaard-Pedersen, ‘Den retfærdige krig’.

36 Protocoller, 47–8; transcript of the Liikala note: ‘Denna brydsamma ställning har försatt oss i yttersta förlägenhet at finna medel, för at upfylla wåra skyldigheter som rättskaffens Patrioter, utan at bryta emot den pligt oss, som militairer åligger. Detta tro wi oss likwäl i det närmaste hafwa funnit, då wi i denna ställning fattat det beslut, at inför Eder Kejserliga Maj:t i underdånighet förklara hela Nationens gemensamma och upriktiga önskan, at en ewig fred och grannsämja bägge dessa Riken emellan måtte bibehållas’.

37 Protocoller, 51; transcript of the Anjala Covenant: ‘i händelse Hennes Kejserliga Maj:t icke wil beqwäma sig til en för Nation hederlig fred, anse wi oss ifrån den stunden hwar och en personligen anfallne, och förplikte oss, at icke lefwande nedlägga wapnen’.

38 Protocoller, 210: ‘Jag har felat af misstag, och ej af elakt upsåt; inga enskilta afsigter kunna någonsin minska min werkeliga tro och tilgifwenhet för en Nådig Konung och et älskadt Fosterland. Den altseende Öfwer Domaren wet at mit samwete är obefläckadt, och at jag ej haft annat ändamål än Konungens och Rikels wäl’; For further examples, where members of the Covenant stress their good intentions, see Protocoller, i. 124–5, 181, 195, 198–9.

39 For a detailed account of the war fiscal’s office, see Grönfors, Bidrag till det militära rättegångsväsendets historia, 41–52.

40 Wallenquist, ‘Ödmjukt memorial’, 1: ‘beskrefwen Lag och deri grundad Medborgerlig Pligt’.

41 Wallenquist, ‘Ödmjukt memorial’, 6–7: ‘ehuru stadde i Militairisk tjenstgöring, under brinnande krig trodt sig wara i ställning utöfwer Högsta Magten, utöfwer deras undersåteliga plikter, at döma om krigets natur, om hela Nationens rättigheter, som likwäl hos dem ej kunnat eller bordt komma i fråga annorlunda, än i den mon Nationen ägde ostridig rättighet at af Arméen samfält wänta, ej mindre en oswikelig lydnad och undergifwenhet för Konungens, för Högsta Befälhafwarens Bud, at freda och frelsa Riket emot Utrikes och Fienders magt, än ock at manliga fäkta til Fäderneslandets förswar, såsom hwarföre de njöto Sold och Lön’.

42 Wallenquist, ‘Ödmjukt memorial’, 2: ‘hos sig sjelfwe qwäft det Trohets förbund, som de med konung och fosterbygd ingått och edeligen bekräftat’.

43 Wallenquist, ‘Ödmjukt memorial’, 2: ’i så ytterlig, så förnedrande måtto, tagit Masquen af, så förstenat sina känslor, så inföst sina Samweten, så glömt sina undersåteliga plikter emot konungen, sit folks huldaste beskyddare’.

44 Perlestam, Lydnad i karolinernas tid, 50–2. On the tradition of oaths in early modern Sweden in general, see Malmer, ‘De försvunna ederna’.

45 Wallenquist, ‘Ödmjukt memorial’, 15.

46 Krigs-Articlar, 43: ‘oloflige samqwäm och samlingar, hwar igenom något Myterie och upror kunde förorsakas’.

Additional information

Notes on contributors

Hugo Nordland

Hugo Nordland is a PhD student at the Department of History, Lund University. He is currently working on a thesis project with the working title ‘Krigets själ och hjärta: Gustavianska officerares känslor och människosyn 1788–1790 och 1808–1809’ [The Heart and Soul of the War: The Gustavian Officers’ Emotions and View on Man, 1788–1790 and 1808–1809].