Abstract
In this article we will give an account of the introduction of evidence-based practice (EBP) in Swedish social work. The Swedish development may serve as an example of what happens when the process is driven by bureaucracy with a strong public funding/back-up rather than by the academy. This is not to say that the Swedish case is unique, but rather that problems and controversies that are well established on the international arena are in Sweden framed in a very particular context. The most far reaching efforts to implement EBP in Swedish social work have been carried out by central bureaucracy. The introduction of EBP may be depicted as a top-down guideline project, with randomized controlled trials as the gold standard. Shortage of evidence paired with political pressure to implement EBP has to a certain extent also brought about dissolution of the basic concept. The article concludes with an elaborated assessment of how current conceptions of EBP relates to professional and contextual conditions of Swedish social work practice. We also address the issue of how to establish what adequate and valid evidence is by suggesting an approach that deviates from predominant evidence hierarchies and polarized extremes.
I denna artikel behandlas hur evidensbaserat socialt arbete (EBP) kommit att introduceras i Sverige. Den svenska utvecklingen kan tjäna som exempel på vad som händer när akademiska överväganden åsidosätts till förmån för en byråkratiskt driven implementering. Det betyder inte att den svenska iscensättningen av EBP är unik, men de problem och kontroverser som också återfinns internationellt har fått en specifik inramning i Sverige. De mest långtgående ansträngningarna att implementera EBP i svenskt socialt arbete har så här långt framförallt genomförts av centrala byråkratiska organisationer. Introduktionen av EBP kan därför beskrivas som präglad av ett top-down-perspektiv där randomiserade, kontrollerade experiment, s.k. RCT:s, dominerar. Ett underskott av tillgänglig evidens kombinerat med ett starkt politiskt tryck att implementera EBP i det sociala arbetet har emellertid resulterat i att begreppet med tiden kommit att upplösas och bli allt mer otydligt. I artikeln görs en ingående genomgång av hur olika sätt att närma sig EBP kan förstås i förhållande till de förutsättningar som föreligger i svenskt socialt arbete. Vidare behandlas hur bestämningar av vad som är relevant och adekvat evidens kan uppnås utan stöd av etablerade evidenshierarkier eller bestämda ställningstaganden till förmån för en viss dominerande modell.