Abstract
Syftet med denna uppsats har varit att i en kontrollerad studie pröva en ny metod för behandling av perifer vasospasm. Utgångspunkten var att den “naturliga” länken som finns mellan kyla och vaso-konstriktion är starkare för människor med vaso-spasmer än vad som är normalt. Behandlingen innebar försök till att försvaga denna länk genom att exponera kroppen för kyla och samtidigt exponera de för vasospasm känsliga kroppsdelarna för värme i 43-gradigt vatten och på så sätt åstadkomma vasodilation. Detta upprepades tio gånger under en fjortondagarsperiod. En placebo-grupp fick exakt samma behandling med den skillnaden att temperaturen i vattnet för dem var 23 grader. Placebo-gruppen användes också som cross-over. Mätningar av temperaturfall mättes före och efter respektive behandling och gav vid handen signifikanta skillnader för behandlingsgruppen medan placebogruppens temperaturfall var oförändrat. Under behandlingens gång mättes förväntan på behandling; inga skillnader förelåg mellan grupperna. Efter cross-over och samtliga fått aktiv behandling hade 75 procent långsammare temperaturfall än innan det att aktiv behandling givits. Behandlingen har klinisk relevans, då de registreringar som gjorts visar på betydligt färre kärlsammandragningar efter att behandling givits.