Farmakologisk behandling av ångesttillstånd inom vuxenpsykiatrin

Abstract

Bensodiazepinerna utgör den dominerande gruppen av anxiolytiska medel som används inom vuxenpsykiatrin. Medlen har avgörande fördelar framför äldre grupper av anxiolytika. Toxiciteten är extremt låg. Hos äldre kan biverkningarna främst i form av tonusminskning och ataxi utgöra begränsningar men biverkningar är i övrigt ringa. Genuint bensodiazepinmissbruk är sällsynt (0,00002/förskrivning enligt en omfattande schweizisk undersökning). Bland narkomaner och alkoholister är bensodiazepinmissbruket avsevärt vanligare. Förskrivningen av bensodiazepiner svarar mot daglig konsumtion hos några procent av befolkningen vilket enligt epidemiologiska studier innebär att endast en mindre del av de anxiöst-depressivt störda individerna nyttjar medlen.

Iakttagelsen av Klein och medarbetare (1978) att anti-depressiva läkemedel är effektiva vid ångest med panikattacker utgör en milstolpe. Den Jigger till grund för en ny indelning av ångesttillstånd (enligt DSM-III) som åtskiljer ångest med och utan panikattacker.

Den biologiska ångestforskningen befinner sig i ett dynamiskt utvecklingsskede som lett till introduktion av nya grupper av anxiolytika såsom klonidin, buspiron och alprazolam.

Key Words:

• Bensodiazepines
• alprazolam
• antidepressant drugs
• clonidine
• buspirone
• pharmacodynamics
• abuse