ABSTRACT
The present paper deals with post-separation child positions in two domains of practice in the Swedish welfare state: welfare benefits such as financial aid and child contact. The area of concern is financial oppression in the context of parental separation. Empirically, the study draws upon three types of material: interviews with victimised mothers, court orders in welfare benefit appeals and court orders in contested contact cases. Findings suggest that financial abuse in the context of parental separation is a non-question in the domain of welfare benefits, and in the domain of child contact framed as a conflict between equal parties. Object without voice and with needs ignored was the typical child position in welfare benefits cases, whereas incompetent subject was more prominent in child contact cases. Age order as a form of domination may be reinforced by the practice of both domains.
ABSTRAKT
Denna artikel handlar om hur barn till separerande föräldrar positioneras inom två domäner av praktik i den svenska välfärdsstaten: bidrag och försörjning samt umgänge. Problemområdet är ekonomiskt förtryck i samband med föräldrars separation. Studien bygger på tre olika slags empiriska material: intervjuer med våldsutsatta mödrar, förvaltningsrättsdomar gällande överklaganden om nekande till ekonomiskt bistånd samt tingsrättsdomar gällande beslut om umgänge. Resultaten föreslår att ekonomiskt förtryck är en icke-fråga inom bidrag och försörjning, medan det inom tvister om umgänge hanteras som en intressekonflikt mellan jämlika parter. Barnet positioneras som ett objekt utan röst och utan övervägande av individuella behov i de flesta av förvaltningsrättsdomarna. I familjerättsdomarna gällande umgänge är däremot inkompetent subjekt en mer framträdande barnposition. Båda dessa sätt att positionera barnet och att representera problemet har implikationer för barns möjligheter att få sina rättigheter till delaktighet, skydd och resurser tillgodosedda. I förlängningen bidrar denna praktik till att reproducera vuxnas strukturella överordning.
Acknowledgements
I would like to thank Elisabet Näsman and Maria Eriksson for valuable comments on an earlier version of this article.
Disclosure statement
No potential conflict of interest was reported by the author.
Notes on the contributor
Linnéa Bruno is a PhD in Sociology, researcher and lecturer in Social Work at Mälardalen University, Sweden. Her fields of interest in research include childhood studies, feminist theory, social policy and critical social work, especially in relation to policy and practice regarding domestic violence and child abuse.